Inlägget är skrivet i kategorin #NEWWORLD

Chapter 2- Unpleasant Justin Bieber

 

                                          
 En liten flygplats har dem framför banan som vi landat på. Mina resväskor greppar jag tag om och börjar sedan rulla ut dem från flygplanet. Scooter, Moshe och Kenny kommer bakom mig med andra väskor. Vi hade tänkt stanna i byn i tre nätter max, och jag kan redan veta nu att jag inte orkar mer än 3 timmar. En stor bil står redan på flygplatsen och det är bara att packa in våra grejer för att sedan åka bil i en timme mot den lilla byn. ”sitt du där fram Bieber” säger Scooter men jag skakar snabbt på huvudet. ”aldrig i livet att jag sitter med en främling” väser jag och hoppar istället in i baksätet där Kenny och Moshe sitter. Bilen börjar sedan köra när Scooter placerat baken i framsätet bredvid den mörka föraren.
 
 
              
 
                           
 Ännu en morgon har inkommit och solen lyser starkt på himlen. Solen steker och det är varmare idag än vad det var igår utomhus. En bit ifrån vårt tält har dem placerat en stor scen som folket kallar det för och sedan en hydda en bit ifrån där den kända personen ska sova i. Tankarna om hur känd han är har jag tänkt på mycket, är han till och med kändare än Nelson Mandela som försökt hjälpa oss folk i byn under den tiden han levde? Det tror jag nog inte. ”Celeste” Min systers ljuvliga skrik håller på att ta sönder mina öron när hon ropar på mig utanför tältet. Jag vaknar ur mina tankar och skakar ivrigt på huvudet innan jag går ut ur tältet. ”vad är det?” frågar jag vänligt och möter Brees blick. ”det kommer en bil där borta” Bree pekar bort på en gul bil som kommer rullandes mot oss. Ett litet smått leende lämnar mina läppar och jag kramar istället om hennes hand i min. ”det är nog den där kändisen som ska komma, jag vet inte vad hon heter men det är nog hon” min mening rinner ut och att säga att det är en tjej som ska komma låter ganska rimligt då det mest är tjejer som skänkt pengar till oss och tjejer bryr sig mer. Bilen stannar några meter ifrån oss och en man från framsätet hoppar ut. Han har ett par ljusblåa byxor med något tyg jag inte känner igen och ett par mörka glasögon har han över ögonen. Jag förstår inte varför man ska ha svarta glasögon som dessutom är gjorda av plast? Då ser man ingenting. I baksätet hoppar två biffiga långa män ut och dem har också mörka glasögon på sig men min blick fastnar på en kortare kille som hoppar ut ur bilen. När han böjer sig ner för att ta upp sin väska från marken fastnar blicken på byxorna som sitter under rumpan på honom, de ljusa lite slitna byxorna. Han har ett par kalsonger som är röda med lite svarta detaljer på. Kalsongerna som killarna har i byn får man sy ihop själv och dem ser inte ut sådär utan dem är gjorda av garn. Killen med byxorna ner till knäna vänder sig om och han kollar runt på allt folk som stirrar på honom med höjda ögonbryn. Jag må veta att han har en keps på huvudet då vi faktiskt inte bor på stenåldern men kepsarna i vår by ser inte alls ut sådär utan dem är mjuka och ser sköna ut. Killen har inga mörka glasögon på sig men ett vitt linne sitter tight på hans överkropp så man kan syna bröstvårtorna en aning på långt avstånd. Jag får känslan av att han möter min blick men han vänder bara bort blicken och går iväg med sina väskor rullandes efter honom mot hyddan. Bree slänger sedan sina armar runt min midja och hennes huvud lutar hon mot min mage. ”var det någon av dem killarna som är känd?” frågar hon nätt. Min hand lägger jag på hennes huvud och smeker sakta. ”Jag vet faktiskt inte” svarar jag tyst.  
 

Kvällen intar och allt folk i byn har samlats framför den stora scenen där kändisen ska vara på men jag vet inte vad han eller hon kommer att göra. Mamma och pappa har tagit oss dit och vi står på allra första raden. Min grannkompis Jayd har följt med oss och han står vid min vänstra sida. Om man ska sammanfatta hur mycket folk det är runt om oss så är det ungefär 500 personer. Minuterna går och tillslut sätts massor av olika lampor på och det lyser över hela scenen men det är mörkt runt om oss. Den killen jag såg med byxor under rumpan innan har kommit fram på scenen och folk börjar genast applådera men det ser ut som att han himlar lite med ögonen. Redan när jag kollar på den här killen så ser jag på honom att han är otrevlig även om jag inte känner honom. ”well, är det någon här i publiken som känner igen mig? Inte nä okej, jag heter i alla fall Justin, ehm Justin Bieber och jag är då världens största artist, eller ni kanske inte vet vad artist är för något?” Justin babblar på så snabbt han kan och väntade inte heller på att folk skulle kunna svara på hans frågor. Hans högra hand har han placerad mellan sina ben och den vänstre håller slarvigt upp en mikrofon. ”jag har lagt hela tio miljoner kronor på att ni folk ska få ha ett bättre liv här på stenåldern *harkel* men dem pengarna har lagts på kläder och matbutiker och byggnader till er. Byggarbetare kommer till att komma hit direkt när jag stuckit här ifrån för att bygga upp hyddor åt er med toaletter utan vatten” Justin stressar i sina ord och han vänder sig om för att kolla på de två männen som står bakom scenen. ”han är nog ett riktigt svin” viskar Jayd i mitt öra och jag lämnar ett skratt och nickar men han har ändå gjort något generöst för oss folk. Innan jag hinner blinka så hörs någon annorlunda musik i bakgrunden och Justin börjar att sjunga en låt som jag inte känner igen men redan efter några meningar får jag gåshud. Han sjunger någonting som har med boyfriend att göra. Folket i byn börjar svänga lite på kropparna medan andra står och kollar intressant på honom när han står på scenen och dansar. Efter låten börjar alla att klappa händerna hysteriskt och Justin ställer sig sedan i mitten av scenen för att köra på med andra låtar. Låt efter låt spelas och någon halvtimme senare står han och pustar ut på scenen. En av de biffiga männen springer fram på scenen med en flaska med någon vätska som liknar vatten. Justin öppnar korken och han börjar att dricka med stora klunkar och när han är klar har han druckit över halva flaskan. Efter han druckit så tar han mikrofonen mot sin mun för att tala till oss igen. ”jag tackar för mig, jag kanske stöter på några sedan?” han kollar ut över publiken men fastnar sedan med sin blick på mig och Jayd som håller varandra i handen för att inte förlora varandra om något skulle hända oss. Det går några sekunder innan han sliter blicken ifrån mig och han fortsätter sedan tala. ”ni har säkert hört det också om att vi kommer att ta med ett barn hem som kommer få uppleva hur det är år 2014 istället för stenåldern, ni vet, bättre musik, snygga tjejer och killar, höga hus av glas och datorer som man kan sitta vid för att kunna nå andra och bla bla bla, som sagt, min manager Scooter vill gärna adoptera något barn här men det barnet kommer givetvis att få hälsa på typ vart tionde år, eh, ses då” mumlar han i micken och han springer sedan iväg från scenen.

-

Det är nu natt och min familj ligger och sover, men inte jag eftersom jag stör mig av musik som hörs utifrån och folk som skriker ibland. Min nyfikna sida dyker upp och jag bestämmer mig för att smyga ut ur tältet och följer sedan musiken. Det tar någon minut att ta mig dit och jag stannar då framför ett stort vitt tält där det lyser ifrån. Mina steg tassar fram mot tältet och jag går sedan in genom det och kollar chockat på alla människor som står och dansar och håller på. Folk jag inte sett förr dricker ur glas och flaskor och vissa sitter till och med och kysser varandra. Ingen verkar bry sig om att jag går in i tältet för att ta något att dricka. Ett bord framför mig har olika små muggar på sig och det finns både guldaktiga drickor och genomskinliga. Jag tar tag i en mugg med vatten och häller sedan i mig allt på en gång men hostar sedan av den äckliga smaken. För att få bort den hemska starka smaken kastar jag i mig dryck efter dryck tills jag får syn på en flaska med vätska i som jag dricker ur och pustar sedan ut för att smaken är neutral. När jag ställer ner flaskan hör jag att någon harklar sig bakom mig. När jag vänder mig om tittar jag på en kille som jag tror är Justin eller jag vet att det är Justin men denna gången har han ingen tröja på sig utan bara byxor och ett par snygga vita skor. ”inte för att såra dig men du borde nog inte dricka det där, det är ren sprit” han höjer på ögonbrynen och går sedan fram till bordet bakom mig för att hälla i sig två muggar. ”det är 18 årsgräns på dem här, hur gammal är du?” frågar han och möter min blick. Jag rycker på axlarna ”17 men det är ju nära 18” svarar jag nätt. Men han skakar bara på huvudet med ett flin på läpparna. ”okej jag erkänner, det är 21 som man måste vara för att dricka det här men i ert land verkar inga bry sig, jag dricker hur mycket jag vill” Justin kollar lite seriösare på mig och häller sedan i sig en mugg till. ”jag har ont i huvudet” mumlar jag och kollar ner på mina barfota fötter. ”konstigt om du har druckit alkohol, jag har mest ont i huvudet eftersom det är så jävlar varmt här, även på natten” han torkar bort svett från pannan och tar sedan upp en apparat i sina händer som han står och trycker på. ”vad är det?” skriker jag då musiken höjs. Han kollar upp på mig och ställer sig istället bredvid mig och visar mig det han håller i. Det är en glasskärm på och där lyser det grejer och bokstäver syns. ”jag skriver till min mamma”. Jag fnissar och skakar på huvudet ”sluta ljug, det går ju inte”. Justin kollar ner i mina ögon men nickar bara med huvudet. ”du jag måste gå och pinka, ska du med?” Justin lämnar ett litet smått flin på läpparna. Jag vet inte vad ordet pinka betyder eller jävlar som han sa innan men jag nickar och följer sedan med honom ut där det är lite svalare nu när det är natt. Justin stannar inte förrän han stannar framför en buske som egentligen är lite gul eftersom solen har stått på varje dag. Av min förvåning drar Justin ner byxorna där fram och jag blir då genast rädd över att han ska göra något med mig som jag inte känner för. Mina föräldrar har sagt åt mig att springa ifrån killar som drar ner byxorna men jag är så stel så jag vågar inte springa ifrån i detta tillfälle, så istället ställer jag frågor till honom. ”var det mycket folk tyckte du som kollade på dig innan?” rinnande ljud börjar höras från Justins håll men jag kan syna att han skakar på huvudet. ”500 är inget för mig, det högsta antalet som sett mig live är en miljon människor då jag sjöng i New York” Min mun öppnar sig stort och mina ögon stirrar på honom stort när han dragit upp byxorna för att vända sig emot mig. ”vad glor du på?” frågar han och lägger huvudet på sned. ”du ljuger för mig hela tiden, hur känd är du egentligen och varför är du så otrevlig mot folk?” frågar jag lite bestämt och kollar in i Justins nu förvånade blick. ”jag har inte ljugit en ända gång, jag är jävligt känd ska jag säga dig och vadå otrevlig, jag är väll fan inte otrevlig?” Justin låter lite smått irriterad i sin röst och han rynkar sin panna. ”du gillar inte den här byn va?” svarar jag smått. Han skakar på huvudet ”det känns fan som att man bor på stenåldern, jag menar, ni säljer ingenting här, inte ens cigaretter och sedan så har ni inga toaletter, inget rent vatten eller någonting som vi har. Jag menar, kolla på dig, du har nog aldrig haft smink på dig i hela ditt liv och inga riktiga kläder och skor heller” Han pekar på mig och skakar lite smått på huvudet. På min kropp har jag en sliten vit klänning av tunt tyg. ”snälla berätta för mig vad det där ordet javlar, jevlar eller vad det nu heter betyder, och det där ordet fan eller vad du sa” jag har tänkt på det ett tag och Justin börjar genast att skratta samtidigt som han skakar ivrigt på huvudet. ”det är fula ord som egentligen inte betyder något och det heter jävlar” svarar han och tar tag i min arm för att dra in mig mot tältet igen. ”jag tror inte dina föräldrar vill ha dig i tältet när din andedräkt stinker alkohol så du får nog stanna här i natt, jag kommer snart, eh stå kvar här” Justin placerar mig framför bordet vi möttes framför från början. Det går någon minut och jag orkar inte stå här så mycket mer då jag är trött. ”vill du följa med mig?” en ljus kille ställer sig framför mig och han är några centimeter längre än Justin. Jag känner honom inte men nickar åt honom eftersom jag inte orkar stå här i min ensamhet. Killen tar tag i min arm och han drar iväg med mig och vi går sedan iväg mot en hydda som ligger bredvid. Han drar in mig i den och stänger sedan dörren om sig. I hyddan står det en säng i rummet och det står sedan några flaskor vatten på olika ställen på golvet. Det blir alldeles mörkt där inne när han trycker på en knapp. Någon sekund senare lämnar ett skrik mig då jag känner två fingrar som kommer in i mitt underliv under min slitna klänning. Jag gråter och skriker men kommer inte loss då han håller fast mig. ”käften!” skriker han och han tar ut och in sina fingrar snabbt. Det fortsätter så i någon minut tills dörren slår upp.

_____________________________________________________________________________________________

What just happen? Hur tycker ni att Justin verkar vara? Snäll, otrevlig som Celeste tycker? Tror ni Justin var lite full och vem är det som slår upp dörren till hyddan?

                                 

                                             
 

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg