Chapter 1

                     

                            

Tiden går och nu är det kväll och solnedgången syns tydligt på himlen då solen är alldeles röd. Jag och Bree har lekt med några av de andra barnen och våra föräldrar har varit ute och jagat en bit härifrån. Jag ska nu säga tagen när jag är på väg att ta min lillasyster i leken tagen som vi ofta brukar köra med andra barn men jag avbryts över att ett barn skriker. ”vad är det för något?” Bree ställer sig bredvid mig och allas ögon i byn är riktat mot män som kommer ridandes på hästar. Pistoler är placerade i deras byxor och jag drar så snabbt som möjligt med mig Bree mot vårt tält men dem ridande männen hinner före. Skott hörs runt om oss och det blir totalt kaos i byn. Männen springer runt med våra grejer vi har, det tar bara några sekunder innan jag får syn på mamma och pappa en bit ifrån och jag förstår genast att det är plundring dem håller på med. Vår diktatur över landet har skickat sina medhjälpare som ska sno alla pengar i byn. Några minuter senare är dem borta och man kan syna vuxna och barn som gråter av all dimma från sanden. ”in i tältet nu!” mamma skriker åt oss och drar sedan in oss till vårt tält. Pappa stänger tältet och han pustar sedan högt ut när han insett att alla är borta. ”från och med nu får ni inte gå utanför vårt område tills vi vet att det är säkert igen! Dem kunde skjutit er barn” pappa låter helt seriös i sin röst och det är nu jag inser att detta kan ske flera gånger. ”nu har vi ingenting kvar, tack vare dem där jävla idioterna!” . Att höra pappa svära är någonting jag inte är van vid. Marcel svär bara när någonting har hänt oss barn och detta är något allvarligt som han svär över.

                               

Jag sitter nu med Scooter i planet som ska lyfta oss till Afrika där jag bidrar att hjälpa folk. Hela 10 miljoner kronor ska jag skänka till den här byn där folk håller på att dö om dem inte får min hjälp. Från början var det tänkt att vi bara skulle skicka pengar över posten men Scooter har alltid velat adoptera barn och nu har han sin chans att adoptera från Afrika. ”Justin se inte så sur ut” Scooter kommer och sätter sig bredvid mig men jag tittar bara rakt in i sätet framför mig. Att åka till Afrika är som en mardröm, skulle jag inte varit känd skulle jag aldrig någonsin i hela mitt liv åkt till Afrika. Inga gym, inget internet, inga snygga tjejer, ingen skräpmat eller någonting annat. Det kommer vara varmt som i Sahara öknen och det finns inga stränder heller som man kan bada på. ”Men Justin, tänk positivt nu, du kommer inte ha pressen efter dig” Scooter knuffar till mig löst i axeln så jag ska vakna till. ”bättre med press än att känna sig som en uteliggare” mumlar jag och vänder min blick mot fönstret. ”men du kommer få bo i en hydda istället för tält som dem andra, och det kommer finnas mat för dig. Du kommer dessutom få internet i en timme varje dag” Scooter försöker låta positiv men jag fnyser bara och stänger mina ögon. ”jätte kul Scooter när man likaväl kan åka till Thailand eller Hawaii istället” mumlar jag surt och fäller ner kepsens skärm över ögonen. Scooter suckar och lämnar mig sedan ifred där jag kan sitta och lyssna på musik och inte göra någonting förutom att sura.

 Jag vaknar över att Scooter skakar min kropp i flygplanet ungefär tio timmar senare. ”dags att vakna suris” han försöker att reta mig men jag slår bara med mina händer framför mig så han ska gå här ifrån. Jag har inte sovit så här länge på över två månader och är glad att jag äntligen fått sova ett tag. När jag öppnar ögonen och kollar ut genom fönstret är det ända jag ser sand och grus. En liten flygplats har dem framför banan som vi landat på. Mina resväskor greppar jag tag om och börjar sedan rulla ut dem från flygplanet. Scooter, Moshe och Kenny kommer bakom mig med andra väskor. Vi hade tänkt stanna i byn i tre nätter max, och jag kan redan veta nu att jag inte orkar mer än 3 timmar. En stor bil står redan på flygplatsen och det är bara att packa in våra grejer för att sedan åka bil i en timme mot den lilla byn. ”sitt du där fram Bieber” säger Scooter men jag skakar snabbt på huvudet. ”aldrig i livet att jag sitter med en främling” väser jag och hoppar istället in i baksätet där Kenny och Moshe sitter. Bilen börjar sedan köra när Scooter placerat baken i framsätet bredvid den mörka föraren.

Berätta gärna för mig om vad ni tyckte om det här kapitlet! Vill ni att något ska hända längre fram i novellen? Inte jätte långt kapitel heller då Justin kommer fram i nästa.