Inlägget är skrivet i kategorin #NEWWORLD

Chapter 3- My dad

                                          
 Killen tar tag i min arm och han drar iväg med mig och vi går sedan iväg mot en hydda som ligger bredvid. Han drar in mig i den och stänger sedan dörren om sig. I hyddan står det en säng i rummet och det står sedan några flaskor vatten på olika ställen på golvet. Det blir alldeles mörkt där inne när han trycker på en knapp. Någon sekund senare lämnar ett skrik mig då jag känner två fingrar som kommer in i mitt underliv under min slitna klänning. Jag gråter och skriker men kommer inte loss då han håller fast mig. ”käften!” skriker han och han tar ut och in sina fingrar snabbt. Det fortsätter så i någon minut tills dörren slår upp.
 
 
                
 
 Jag sliter mina armar runt Coltons kropp och kastar hårt ner honom i golvet för att lämna ett slag i ansiktet på honom. ”Vad fan tror du att du håller på med!?” väser jag och håller fast hans händer så han inte ska komma loss. Colton är en kompis till Alfredo som kom sedan. Resten av mitt crew är i tältet och festar, dem fick åka ett annat plan eftersom jag ville få lugn och ro i planet. Jag kliver av Colton och sparkar till honom i sidan av kroppen som straff och springer sedan fram till Celeste som hon sagt hon heter, som har tårar i ögonen. Full är jag men jag drar ändå in henne i en kram för att trösta henne om att hon slipper honom. Våra steg rörs ut ur hyddan och bort till några buskar. Vi lägger oss ner på lite gräs som finns lite här och där konstigt nog. Det tar bara några sekunder innan jag märker att Celeste somnat och jag gör då detsamma.
 

Kriget intar och det är nu militärer runt i byn överallt. Solen gastar och det finns inte ett moln på himlen. Celeste har gömt sig i min famn och de obehagliga ljuden lämnar alla vapen runt omkring. Människor som bor i byn springer rundor som galningar för att ta sig därifrån. Några sekunder senare ser jag en pistol riktad mot mig och Celeste och jag skakar då på huvudet. ”jag är Justin Bieber och mig skjuter ni inte, den här tjejen här framför mig är med mig” säger jag åt honom och en nick lämnar han efter sig. ”gå in i din hydda Justin, du måste sticka här ifrån” mumlar han och jag gör som han säger fast jag drar med mig Celeste i handen. Stegen är snabba och strax efter slår jag upp dörren med foten och hör då ett högt tut som kommer utomhus. Kriget är redo att starta.

 

Jag skriker och sätter mig snabbt upp och möts av ett par blåa ögon för att pusta ut. ”det är möte nu i staden, dem tutade nyss” Celestes röst låter mjuk och hon drar sedan upp mig från marken med sin hand i min. ”vadå möte?” frågar jag med min hesa morgonröst. ”vi har möte varje söndag” svarar hon och vi springer ner mot några vita trappor och kommer ner till en liten stad med vita stenhus som är runt om ett stort torg men alla affärer är stängda runt omkring. Folk står redan på torget och när jag och Celeste kommer ner så vänder alla sina blickar mot mig precis som dem gjorde när jag kom. ”varför glor alla alltid på mig?” väser jag tyst till Celeste och vi stannar en bit ifrån allt folk. ”ditt hår, du har väldigt vackert hår på morgonen, och när du kom var det för att dina byxor sitter så jävlar långt ner” skrattar hon löst och hon drar sin hand genom mitt hår som står åt alla håll och kanter. ”ett, mitt hår ser alltid ut så på morgonen, två, det är snyggt med byxorna så långt ner och tre, du sa jävlar” ett smått flin syns på mina läppar när jag tänker på att jag lärt henne ett nytt ord. Celeste drar ner sin blick mot min hand som jag har lagt mellan benen som jag brukar göra och hon slår då bort min hand med ett skratt. ”konstigt alla kollade på dig” Celeste kan inte sluta skratta och jag drar då in henne i min famn och lutar hennes huvud mot min axel så det inte ska höras ända vägen till Kiruna som ligger uppe i norra Sverige. En man med en megafon ställer sig uppe på en fontän som dock inte har något vatten i sig. ”Vi har samlats idag för att be för både gud och för den underbara killen Justin som har rest hela vägen hit till byn för att kunna hjälpa oss, låt oss be” Skuldkänslorna dyker upp i mig och jag börjar då inse att jag kanske inte var så trevlig när jag hade min lilla konsert igår som Celeste sa åt mig om. Alla ber utom jag och Celeste. ”ska inte du be?” frågar jag men har fortfarande blicken rakt fram. I ögonvrån ser jag hur hon skakar på huvudet. ”jag är inte troende, alla andra är det” svarar hon lite tystare så inga andra ska lyssna på vårt samtal. ”hur kan du inte vara troende?” frågar jag och gör en liten grimas över min förvåning. Celestes långa ljusbruna hår lyser skarpt i solen och jag har bara lust att leka med det runt mina fingrar. Att stå här på torget och inte ha lusten över att äta frukost känns tråkig. ”hur mycket man än ber så händer inget, när ska du hem förresten?”. Jag fnyser till och sätter mina händer i fickorna. ”Jag ska hem när jag ska hem” mumlar jag bara och tänker på mitt underbara hus som jag längtar att få gå in till. ”hur är det hemma där du bor?” följdfrågor dyker upp framför mig och jag rycker på axlarna. ”skönt när man aldrig är törstig och hungrig som här, man får sova i en mjuk och härlig säng i ett stort fantastiskt hus där man kan laga mat och allt, det är inte lika varmt så jag skulle vilja säga att det är fantastiskt där hemma förutom när man tänker på alla paparazzi som springer efter mig hela dagarna vart jag än är”. Celeste har placerat sitt huvud på sned och hon masserar sakta sin nacke. ”ni måste ha det ganska så bra där borta, vad är paparazzi förresten?”. ”Paparazzi är folk som springer runt med kameror och dem placerar sedan bilderna i tidningar” hon slickar sig nätt runt läpparna och nickar sedan. ”jag har sett en kamera en gång men den är typ femtio år gammal” hon skrattar lite nätt och strax efter är mötet klart nere på det lilla torget. Nu när jag talat om hur det är hemma vill jag bara sätta mig på ett flyg hem just nu på sekunden. Min blick söker efter Scooter men jag ser honom inte någonstans så det slår mig att han kanske fortfarande sover i sin säng. ”jag måste gå nu Celeste men vi ses” mumlar jag och vänder sedan ryggen mot henne för att gå mot hyddan där jag slog ner Colton i natt. Direkt när jag öppnar dörren möter jag Scooters röd sprutande ögon, jag känner på mig att jag gjort något han inte tycker om. Dörren stänger jag efter mig och det tar inte långt tid innan han börjar att skrika på mig.

 

 Justin bara gick iväg från mig så i smyg följde jag efter honom och står nu utanför hyddan men förvånar mig över att jag hör två röster som skriker. Den ena är Justin men den andra vet jag inte vem det är. ”Du kan ju fan inte misshandla folk Justin, han började ju blöda i hela facet!” När Scooter skriker misshandla så blir jag rädd för någon sekund men pustar sedan ut då jag kommer ihåg att Justin räddade mig igår från den fulla killen som drog in mig där från början. ”Han drog ju nästan ut hennes inälvor, Låt mig vara Scooter! Jag undrade fan bara när vi skulle åka hem och sedan klagar du på mig, skulle jag låtit honom fortsätta med Celeste!?” Justin skriker och en smäll hörs ifrån hyddan. ”Flyg går inte förrän om två dagar Justin, nu vill jag inte att du gör fler dumma grejer och vem är Celeste!”. en tystnad hörs och sedan hör jag hur Justin skriker. ”EN TJEJ VAD FAN TROR DU!” Dörren smälls upp och Justin hoppar ner för trapporna som leder upp till hyddan. För att han inte ska se mig gömmer jag mig bakom busken och hoppas på att han inte ser mig. Justin har nu ett par svarta byxor istället och ingen tröja sitter heller på hans överkropp, bara ett guldigt halsband som ligger runt halsen syns på överkroppen. Svetten rinner ner för hans panna när solen skiner skarpt mot honom. Ett par svarta glasögon som jag inte fattat vad dem är till för täcker hans ögon precis som dem gjorde på de andra männen igår när han kom med en bil. Justin kollar runt om sig och rycker på axlarna, sedan drar han upp något ur fickan. En ask och sedan något som är guldigt och litet. Han placerar något avlångt mellan läpparna och eld sätter han på den när han för den guldiga grejen mot den vita avlånga saken mellan hans läppar. Han andas in och rök kommer sedan ut ur hans mun. Jag blir så nyfiken så jag känner mig tvungen att ropa. ”Vad är det?” Justin vänder snabbt sitt huvud mot mitt håll och han höjer ögonbrynen när han får syn på mig sittandes bakom busken. Snabbt reser jag mig upp och går emot honom. ”smakar det något? Får jag smaka?” frågar jag glatt men han skakar på huvudet. ”detta är inte för småttingar” svarar han med ett litet flin men han tvekar sedan med ett ansiktsuttryck. ”vad gjorde du bakom busken Celeste?” Justin låter lurig i sin röst men han harklar sig sedan. ”jag är ingen liten småtting! Jag har varit vuxen sedan jag var tolv år, sedan så stack du bara och jag hann inte ens säga hejdå, och tänk så skulle du stuckit hem till Amerika och skitit i oss sedan” jag lägger armarna i kors och Justin börjar genast skratta, sedan skakar han ivrigt på huvudet men flinet på hans läppar finns fortfarande kvar. ”lilla gumman, du räknas inte som vuxen för än du är 21 och för övrigt så röker jag ibland då ingen ser mig”. Ordet röka har jag hört talas om förr eftersom varje gång det är någons födelsedag så firar dem vuxna det genom att röka cigarr men min pappa säger att det inte är något giftigt i men att man inte ska börja med rökning för än man är 18 år och kan klara sig på egen hand. ”Justin du är fan 19 år, inte 21?” frågar jag frågandes och han ser då lite besviken ut i sin blick. ”sluta säga fan” mumlar han och han kastar sedan cigarren på marken för att stampa på den. ”ditt fel, är det cigarr du röker? Den ser annorlunda ut” jag lägger huvudet på sned och pustar sedan ut av värmen. Min kropp blir brunare än vad den är när det är riktigt varmt ute och solen skiner. Känslan av att bada skulle vara riktig härlig om man kunde få uppleva den men mitt i Afrika finns det bara smutsiga åar och floder. ”det är ingen cigarr, cigarrer är för gamla gubbar, detta kallas för cigaretter” Justin lägger ner asken i byxorna igen och den guldiga grejen som jag kan kalla tändare. ”och vad är det gör glasögon du har på dig? Man ser väll inget när dem är mörka” Jag tar tag i dem svarta glasögonen av honom och placerar dem istället över mina ögon. Ett skratt lämnar Justins mun och han slingrar sina armar runt min kropp för att sedan vända mig om med ryggen mot honom och ansiktet mot solen. ”dem skyddar dina ögon från solen så du inte måste blunda när den lyser rakt i ansiktet på dig” Justin mumlar sina ord tyst i närheten av mitt öra. ”åh” viskar jag och kan kolla upp på solen utan att behöva bli bländad. När jag vänder mig om så kisar Justin med sina ögon eftersom jag har dem på mig. ”det kallas solbrillor, och du får dem av mig om du är snäll” Justin lämnar ett löst skratt och han kliar sig sedan i håret. ”det är ju dina. Vi i byn har lärt oss att tacka nej när andra erbjuder oss grejer eftersom det kostar pengar” svarar jag med en nöjd nick. ”jaha, så även om jag kan köpa flera miljoner brillor så får jag inte ge dig ett par menar du? Skitsnack, klart man får ge bort grejer” Justin låter till och med lite irriterad i rösten när han pratar med mig. Eftersom jag inte har något svar till honom och jag älskar brillorna så lägger jag mina armar runt hans kropp och kramar sedan om honom. ”tack så hemskt mycket” säger jag vänligt och mjukt. ”inget att säga tack för” svarar han och släpper sedan taget om mig. ”ska jag följa dig hem?” tvekar han och en nick lämnar jag efter mig innan vi går iväg mot tälten i en pinsam tystnad. I tältet finns varken Bree, Marcel eller Marielle. Jag blir genast lite rädd och orolig över att det har hänt dem något. Tänk så har vår diktatur kommit och fångat dem eller till och med mördat dem, inte för att jag tror det. Justin står utanför tältet och fingrar på sin apparat som han hade på deras fest igår. ”sluta leka med den där” säger jag och slår ut med händerna men han kollar inte på mig. Snabbt som ögat rycker jag tag i den och gömmer den bakom ryggen. ”Ge hit den!” Justin nästan skriker åt mig och försöker att ta den ifrån mina händer men retlig som jag är kastar jag in den i tältet på de mjuka filtarna och stänger sedan tältet snabbt innan Justin hinner reagera. ”Celeste” Justin andas högt och tungt som i en suck när han uttalar mitt namn. ”du får den där grejen om du hjälper mig att hitta mina föräldrar” svarar jag retligt och bestämt samtidigt som jag lägger mina armar i kors över bröstet bestämt. ”jag har inte tid för sånt, dem är säkert bara och gymmar eller något” Justin flaxar med sina händer som att det inte betyder någonting att dem är borta. ”Justin! För det första så har du hur mycket tid som helst, för det andra så vad fan är gymmar för något?” snabbt börjar jag bli lite irriterad men lugnar mig och kommer på att jag aldrig aldrig någonsin varit arg på någon person. ”skit samma” mumlar Justin och när han vänder sig om går han in i en längre kropp och han väser sedan ut ett AJ! Och hans händer slår han fort om sitt öga. Min blick söker upp på kroppen och ett leende dyker upp på mina läppar när jag ser att det är min pappa och att min mamma och syster står bakom honom. ”vad har ni varit?” frågar jag oroat. Men pappa svarar inte, utan istället får han en argare blick och han kollar ner på Justin som masserar sitt ena öga. ”vad har du varit!? Vi har letat precis överallt, under varenda sten men du dök aldrig upp!” Pappa nästan skriker åt mig och Justin kollar då upp på honom och backar sakta ifrån honom. En blink lämnar Justins andra öga mot mig och han vänder sig sedan om mot min fader. ”din dotter mötte jag på torget innan och hon ville bara fråga mig ett par frågor så jag följde med henne hit. Bra lögn Justin, tänker jag snabbt och nickar då åt min far Marcel. ”Så du menar då pojk att hon varit på torget hela natten?” pappa låter misstänksam och ena ögonbrynet har han höjt. Mamma kollar bekymrat bakom Marcel ifall det hade hänt något medan min syster tuggar på en banan. ”nej det kanske hon inte var utan hon undrade vart musiken kom ifrån i natt så hon smög in till mitt tält och fick då istället sova hos oss, självklart inte i min säng” Pappa kollar strängt mot mig och sedan på min mor. Vad ska han nu göra och säga?

______________________________________________________________________________________________

Som Celeste tänker, vad ska Marcel nu då göra?

                                                    
 

Inlägget är skrivet i kategorin #NEWWORLD

Chapter 2- Unpleasant Justin Bieber

 

                                          
 En liten flygplats har dem framför banan som vi landat på. Mina resväskor greppar jag tag om och börjar sedan rulla ut dem från flygplanet. Scooter, Moshe och Kenny kommer bakom mig med andra väskor. Vi hade tänkt stanna i byn i tre nätter max, och jag kan redan veta nu att jag inte orkar mer än 3 timmar. En stor bil står redan på flygplatsen och det är bara att packa in våra grejer för att sedan åka bil i en timme mot den lilla byn. ”sitt du där fram Bieber” säger Scooter men jag skakar snabbt på huvudet. ”aldrig i livet att jag sitter med en främling” väser jag och hoppar istället in i baksätet där Kenny och Moshe sitter. Bilen börjar sedan köra när Scooter placerat baken i framsätet bredvid den mörka föraren.
 
 
              
 
                           
 Ännu en morgon har inkommit och solen lyser starkt på himlen. Solen steker och det är varmare idag än vad det var igår utomhus. En bit ifrån vårt tält har dem placerat en stor scen som folket kallar det för och sedan en hydda en bit ifrån där den kända personen ska sova i. Tankarna om hur känd han är har jag tänkt på mycket, är han till och med kändare än Nelson Mandela som försökt hjälpa oss folk i byn under den tiden han levde? Det tror jag nog inte. ”Celeste” Min systers ljuvliga skrik håller på att ta sönder mina öron när hon ropar på mig utanför tältet. Jag vaknar ur mina tankar och skakar ivrigt på huvudet innan jag går ut ur tältet. ”vad är det?” frågar jag vänligt och möter Brees blick. ”det kommer en bil där borta” Bree pekar bort på en gul bil som kommer rullandes mot oss. Ett litet smått leende lämnar mina läppar och jag kramar istället om hennes hand i min. ”det är nog den där kändisen som ska komma, jag vet inte vad hon heter men det är nog hon” min mening rinner ut och att säga att det är en tjej som ska komma låter ganska rimligt då det mest är tjejer som skänkt pengar till oss och tjejer bryr sig mer. Bilen stannar några meter ifrån oss och en man från framsätet hoppar ut. Han har ett par ljusblåa byxor med något tyg jag inte känner igen och ett par mörka glasögon har han över ögonen. Jag förstår inte varför man ska ha svarta glasögon som dessutom är gjorda av plast? Då ser man ingenting. I baksätet hoppar två biffiga långa män ut och dem har också mörka glasögon på sig men min blick fastnar på en kortare kille som hoppar ut ur bilen. När han böjer sig ner för att ta upp sin väska från marken fastnar blicken på byxorna som sitter under rumpan på honom, de ljusa lite slitna byxorna. Han har ett par kalsonger som är röda med lite svarta detaljer på. Kalsongerna som killarna har i byn får man sy ihop själv och dem ser inte ut sådär utan dem är gjorda av garn. Killen med byxorna ner till knäna vänder sig om och han kollar runt på allt folk som stirrar på honom med höjda ögonbryn. Jag må veta att han har en keps på huvudet då vi faktiskt inte bor på stenåldern men kepsarna i vår by ser inte alls ut sådär utan dem är mjuka och ser sköna ut. Killen har inga mörka glasögon på sig men ett vitt linne sitter tight på hans överkropp så man kan syna bröstvårtorna en aning på långt avstånd. Jag får känslan av att han möter min blick men han vänder bara bort blicken och går iväg med sina väskor rullandes efter honom mot hyddan. Bree slänger sedan sina armar runt min midja och hennes huvud lutar hon mot min mage. ”var det någon av dem killarna som är känd?” frågar hon nätt. Min hand lägger jag på hennes huvud och smeker sakta. ”Jag vet faktiskt inte” svarar jag tyst.  
 

Kvällen intar och allt folk i byn har samlats framför den stora scenen där kändisen ska vara på men jag vet inte vad han eller hon kommer att göra. Mamma och pappa har tagit oss dit och vi står på allra första raden. Min grannkompis Jayd har följt med oss och han står vid min vänstra sida. Om man ska sammanfatta hur mycket folk det är runt om oss så är det ungefär 500 personer. Minuterna går och tillslut sätts massor av olika lampor på och det lyser över hela scenen men det är mörkt runt om oss. Den killen jag såg med byxor under rumpan innan har kommit fram på scenen och folk börjar genast applådera men det ser ut som att han himlar lite med ögonen. Redan när jag kollar på den här killen så ser jag på honom att han är otrevlig även om jag inte känner honom. ”well, är det någon här i publiken som känner igen mig? Inte nä okej, jag heter i alla fall Justin, ehm Justin Bieber och jag är då världens största artist, eller ni kanske inte vet vad artist är för något?” Justin babblar på så snabbt han kan och väntade inte heller på att folk skulle kunna svara på hans frågor. Hans högra hand har han placerad mellan sina ben och den vänstre håller slarvigt upp en mikrofon. ”jag har lagt hela tio miljoner kronor på att ni folk ska få ha ett bättre liv här på stenåldern *harkel* men dem pengarna har lagts på kläder och matbutiker och byggnader till er. Byggarbetare kommer till att komma hit direkt när jag stuckit här ifrån för att bygga upp hyddor åt er med toaletter utan vatten” Justin stressar i sina ord och han vänder sig om för att kolla på de två männen som står bakom scenen. ”han är nog ett riktigt svin” viskar Jayd i mitt öra och jag lämnar ett skratt och nickar men han har ändå gjort något generöst för oss folk. Innan jag hinner blinka så hörs någon annorlunda musik i bakgrunden och Justin börjar att sjunga en låt som jag inte känner igen men redan efter några meningar får jag gåshud. Han sjunger någonting som har med boyfriend att göra. Folket i byn börjar svänga lite på kropparna medan andra står och kollar intressant på honom när han står på scenen och dansar. Efter låten börjar alla att klappa händerna hysteriskt och Justin ställer sig sedan i mitten av scenen för att köra på med andra låtar. Låt efter låt spelas och någon halvtimme senare står han och pustar ut på scenen. En av de biffiga männen springer fram på scenen med en flaska med någon vätska som liknar vatten. Justin öppnar korken och han börjar att dricka med stora klunkar och när han är klar har han druckit över halva flaskan. Efter han druckit så tar han mikrofonen mot sin mun för att tala till oss igen. ”jag tackar för mig, jag kanske stöter på några sedan?” han kollar ut över publiken men fastnar sedan med sin blick på mig och Jayd som håller varandra i handen för att inte förlora varandra om något skulle hända oss. Det går några sekunder innan han sliter blicken ifrån mig och han fortsätter sedan tala. ”ni har säkert hört det också om att vi kommer att ta med ett barn hem som kommer få uppleva hur det är år 2014 istället för stenåldern, ni vet, bättre musik, snygga tjejer och killar, höga hus av glas och datorer som man kan sitta vid för att kunna nå andra och bla bla bla, som sagt, min manager Scooter vill gärna adoptera något barn här men det barnet kommer givetvis att få hälsa på typ vart tionde år, eh, ses då” mumlar han i micken och han springer sedan iväg från scenen.

-

Det är nu natt och min familj ligger och sover, men inte jag eftersom jag stör mig av musik som hörs utifrån och folk som skriker ibland. Min nyfikna sida dyker upp och jag bestämmer mig för att smyga ut ur tältet och följer sedan musiken. Det tar någon minut att ta mig dit och jag stannar då framför ett stort vitt tält där det lyser ifrån. Mina steg tassar fram mot tältet och jag går sedan in genom det och kollar chockat på alla människor som står och dansar och håller på. Folk jag inte sett förr dricker ur glas och flaskor och vissa sitter till och med och kysser varandra. Ingen verkar bry sig om att jag går in i tältet för att ta något att dricka. Ett bord framför mig har olika små muggar på sig och det finns både guldaktiga drickor och genomskinliga. Jag tar tag i en mugg med vatten och häller sedan i mig allt på en gång men hostar sedan av den äckliga smaken. För att få bort den hemska starka smaken kastar jag i mig dryck efter dryck tills jag får syn på en flaska med vätska i som jag dricker ur och pustar sedan ut för att smaken är neutral. När jag ställer ner flaskan hör jag att någon harklar sig bakom mig. När jag vänder mig om tittar jag på en kille som jag tror är Justin eller jag vet att det är Justin men denna gången har han ingen tröja på sig utan bara byxor och ett par snygga vita skor. ”inte för att såra dig men du borde nog inte dricka det där, det är ren sprit” han höjer på ögonbrynen och går sedan fram till bordet bakom mig för att hälla i sig två muggar. ”det är 18 årsgräns på dem här, hur gammal är du?” frågar han och möter min blick. Jag rycker på axlarna ”17 men det är ju nära 18” svarar jag nätt. Men han skakar bara på huvudet med ett flin på läpparna. ”okej jag erkänner, det är 21 som man måste vara för att dricka det här men i ert land verkar inga bry sig, jag dricker hur mycket jag vill” Justin kollar lite seriösare på mig och häller sedan i sig en mugg till. ”jag har ont i huvudet” mumlar jag och kollar ner på mina barfota fötter. ”konstigt om du har druckit alkohol, jag har mest ont i huvudet eftersom det är så jävlar varmt här, även på natten” han torkar bort svett från pannan och tar sedan upp en apparat i sina händer som han står och trycker på. ”vad är det?” skriker jag då musiken höjs. Han kollar upp på mig och ställer sig istället bredvid mig och visar mig det han håller i. Det är en glasskärm på och där lyser det grejer och bokstäver syns. ”jag skriver till min mamma”. Jag fnissar och skakar på huvudet ”sluta ljug, det går ju inte”. Justin kollar ner i mina ögon men nickar bara med huvudet. ”du jag måste gå och pinka, ska du med?” Justin lämnar ett litet smått flin på läpparna. Jag vet inte vad ordet pinka betyder eller jävlar som han sa innan men jag nickar och följer sedan med honom ut där det är lite svalare nu när det är natt. Justin stannar inte förrän han stannar framför en buske som egentligen är lite gul eftersom solen har stått på varje dag. Av min förvåning drar Justin ner byxorna där fram och jag blir då genast rädd över att han ska göra något med mig som jag inte känner för. Mina föräldrar har sagt åt mig att springa ifrån killar som drar ner byxorna men jag är så stel så jag vågar inte springa ifrån i detta tillfälle, så istället ställer jag frågor till honom. ”var det mycket folk tyckte du som kollade på dig innan?” rinnande ljud börjar höras från Justins håll men jag kan syna att han skakar på huvudet. ”500 är inget för mig, det högsta antalet som sett mig live är en miljon människor då jag sjöng i New York” Min mun öppnar sig stort och mina ögon stirrar på honom stort när han dragit upp byxorna för att vända sig emot mig. ”vad glor du på?” frågar han och lägger huvudet på sned. ”du ljuger för mig hela tiden, hur känd är du egentligen och varför är du så otrevlig mot folk?” frågar jag lite bestämt och kollar in i Justins nu förvånade blick. ”jag har inte ljugit en ända gång, jag är jävligt känd ska jag säga dig och vadå otrevlig, jag är väll fan inte otrevlig?” Justin låter lite smått irriterad i sin röst och han rynkar sin panna. ”du gillar inte den här byn va?” svarar jag smått. Han skakar på huvudet ”det känns fan som att man bor på stenåldern, jag menar, ni säljer ingenting här, inte ens cigaretter och sedan så har ni inga toaletter, inget rent vatten eller någonting som vi har. Jag menar, kolla på dig, du har nog aldrig haft smink på dig i hela ditt liv och inga riktiga kläder och skor heller” Han pekar på mig och skakar lite smått på huvudet. På min kropp har jag en sliten vit klänning av tunt tyg. ”snälla berätta för mig vad det där ordet javlar, jevlar eller vad det nu heter betyder, och det där ordet fan eller vad du sa” jag har tänkt på det ett tag och Justin börjar genast att skratta samtidigt som han skakar ivrigt på huvudet. ”det är fula ord som egentligen inte betyder något och det heter jävlar” svarar han och tar tag i min arm för att dra in mig mot tältet igen. ”jag tror inte dina föräldrar vill ha dig i tältet när din andedräkt stinker alkohol så du får nog stanna här i natt, jag kommer snart, eh stå kvar här” Justin placerar mig framför bordet vi möttes framför från början. Det går någon minut och jag orkar inte stå här så mycket mer då jag är trött. ”vill du följa med mig?” en ljus kille ställer sig framför mig och han är några centimeter längre än Justin. Jag känner honom inte men nickar åt honom eftersom jag inte orkar stå här i min ensamhet. Killen tar tag i min arm och han drar iväg med mig och vi går sedan iväg mot en hydda som ligger bredvid. Han drar in mig i den och stänger sedan dörren om sig. I hyddan står det en säng i rummet och det står sedan några flaskor vatten på olika ställen på golvet. Det blir alldeles mörkt där inne när han trycker på en knapp. Någon sekund senare lämnar ett skrik mig då jag känner två fingrar som kommer in i mitt underliv under min slitna klänning. Jag gråter och skriker men kommer inte loss då han håller fast mig. ”käften!” skriker han och han tar ut och in sina fingrar snabbt. Det fortsätter så i någon minut tills dörren slår upp.

_____________________________________________________________________________________________

What just happen? Hur tycker ni att Justin verkar vara? Snäll, otrevlig som Celeste tycker? Tror ni Justin var lite full och vem är det som slår upp dörren till hyddan?

                                 

                                             
 

 


Inlägget är skrivet i kategorin #NEWWORLD

Chapter 1- Wake up in Africa

                                                           Chapter 1

 

                     
 
                            
 Jag vaknar över att mamma sitter sig på golvet bredvid och skakar om mig. ”gå upp nu älskling” jag öppnar sakta mina ögon och möter hennes bruna ögon som glänser av solljuset från öppningen av tältet bakom henne. Det är en ny dag och det betyder nytt arbete. Idag ska jag och min lillasyster Bree gå ut till bäcken som ligger en bit härifrån för att hämta rent vatten som vi måste hämta varje dag för att inte torka ut. Det tar ungefär en kvart att gå dit och sedan tar det ytligare en kvart tillbaka. Jag och min familj bor i ett tält som alla andra familjer i byn eftersom ingen klarar av att bygga hus. Pappa kommer in till tältet och lägger två grillade fiskar på ett stort löv. Vi må vara fattiga i denna by men vi har ändå lite småkrafs som en stor grill alla får grilla på, tändstickor, mat man kan köpa i en liten affär några minuter här ifrån. I affären finns det mest bara ost, kex, bröd, bullar så man får i sig socker och tidningar som dem bara tar in två gånger i månaden. Min far delar upp fisken åt oss och vi börjar alla ta några tuggor från den. Innan jag hinner äta upp så hör jag hur folk tutar utanför tältet. ”nyheter” säger mamma och nickar åt oss att vi alla ska gå ut ur tältet för att lyssna på vad mannen Cliston har att säga, en man med ett konstigt namn som meddelar oss om grejer när något viktigt ska hända. Jag slingrar mina armar runt Bree som står framför mig som skakar lite av rädsla för den läskiga mannen som står på ett flak med en megafon. När alla familjer har kommit ut ur sina tält börjar han att tala i megafonen. ”om två dagar ska det komma en ung kille som ska sjunga för oss här i byn på en scen vi kommer börja sätta upp imorgon. Han kommer ha med sig vakter och en manager, dem ska sedan välja ut ett barn som ska följa med dem till andra sidan jordklotet där den utvalda ska få starta ett nytt liv som adopterad, tack för mig” han avslutar sin mening och hoppar sedan in i bilen för att åka iväg från oss igen. Mamma och pappa sätter sig på knän framför mig och Bree och dem båda fäller tårar. ”blir det någon av er som far iväg så vet ni att jag älskar er” mamma gråter och hon håller om Brees händer i sina. Pappa tar tag i mina händer och våra blickar möts. ”du är stark gumman, tar någon av dem där vakterna dig så sliter du dig loss, uppfattat?” Marcel lämnar en tår men han ser samtidigt allvarlig ut i blicken. ”jag lovar” viskar jag och nickar med huvudet.

 

Tiden går och nu är det kväll och solnedgången syns tydligt på himlen då solen är alldeles röd. Jag och Bree har lekt med några av de andra barnen och våra föräldrar har varit ute och jagat en bit härifrån. Jag ska nu säga tagen när jag är på väg att ta min lillasyster i leken tagen som vi ofta brukar köra med andra barn men jag avbryts över att ett barn skriker. ”vad är det för något?” Bree ställer sig bredvid mig och allas ögon i byn är riktat mot män som kommer ridandes på hästar. Pistoler är placerade i deras byxor och jag drar så snabbt som möjligt med mig Bree mot vårt tält men dem ridande männen hinner före. Skott hörs runt om oss och det blir totalt kaos i byn. Männen springer runt med våra grejer vi har, det tar bara några sekunder innan jag får syn på mamma och pappa en bit ifrån och jag förstår genast att det är plundring dem håller på med. Vår diktatur över landet har skickat sina medhjälpare som ska sno alla pengar i byn. Några minuter senare är dem borta och man kan syna vuxna och barn som gråter av all dimma från sanden. ”in i tältet nu!” mamma skriker åt oss och drar sedan in oss till vårt tält. Pappa stänger tältet och han pustar sedan högt ut när han insett att alla är borta. ”från och med nu får ni inte gå utanför vårt område tills vi vet att det är säkert igen! Dem kunde skjutit er barn” pappa låter helt seriös i sin röst och det är nu jag inser att detta kan ske flera gånger. ”nu har vi ingenting kvar, tack vare dem där jävla idioterna!” . Att höra pappa svära är någonting jag inte är van vid. Marcel svär bara när någonting har hänt oss barn och detta är något allvarligt som han svär över.

 

                               
 

Jag sitter nu med Scooter i planet som ska lyfta oss till Afrika där jag bidrar att hjälpa folk. Hela 10 miljoner kronor ska jag skänka till den här byn där folk håller på att dö om dem inte får min hjälp. Från början var det tänkt att vi bara skulle skicka pengar över posten men Scooter har alltid velat adoptera barn och nu har han sin chans att adoptera från Afrika. ”Justin se inte så sur ut” Scooter kommer och sätter sig bredvid mig men jag tittar bara rakt in i sätet framför mig. Att åka till Afrika är som en mardröm, skulle jag inte varit känd skulle jag aldrig någonsin i hela mitt liv åkt till Afrika. Inga gym, inget internet, inga snygga tjejer, ingen skräpmat eller någonting annat. Det kommer vara varmt som i Sahara öknen och det finns inga stränder heller som man kan bada på. ”Men Justin, tänk positivt nu, du kommer inte ha pressen efter dig” Scooter knuffar till mig löst i axeln så jag ska vakna till. ”bättre med press än att känna sig som en uteliggare” mumlar jag och vänder min blick mot fönstret. ”men du kommer få bo i en hydda istället för tält som dem andra, och det kommer finnas mat för dig. Du kommer dessutom få internet i en timme varje dag” Scooter försöker låta positiv men jag fnyser bara och stänger mina ögon. ”jätte kul Scooter när man likaväl kan åka till Thailand eller Hawaii istället” mumlar jag surt och fäller ner kepsens skärm över ögonen. Scooter suckar och lämnar mig sedan ifred där jag kan sitta och lyssna på musik och inte göra någonting förutom att sura.

 Jag vaknar över att Scooter skakar min kropp i flygplanet ungefär tio timmar senare. ”dags att vakna suris” han försöker att reta mig men jag slår bara med mina händer framför mig så han ska gå här ifrån. Jag har inte sovit så här länge på över två månader och är glad att jag äntligen fått sova ett tag. När jag öppnar ögonen och kollar ut genom fönstret är det ända jag ser sand och grus. En liten flygplats har dem framför banan som vi landat på. Mina resväskor greppar jag tag om och börjar sedan rulla ut dem från flygplanet. Scooter, Moshe och Kenny kommer bakom mig med andra väskor. Vi hade tänkt stanna i byn i tre nätter max, och jag kan redan veta nu att jag inte orkar mer än 3 timmar. En stor bil står redan på flygplatsen och det är bara att packa in våra grejer för att sedan åka bil i en timme mot den lilla byn. ”sitt du där fram Bieber” säger Scooter men jag skakar snabbt på huvudet. ”aldrig i livet att jag sitter med en främling” väser jag och hoppar istället in i baksätet där Kenny och Moshe sitter. Bilen börjar sedan köra när Scooter placerat baken i framsätet bredvid den mörka föraren.

 _____________________________________________________________________________________________

Berätta gärna för mig om vad ni tyckte om det här kapitlet! Vill ni att något ska hända längre fram i novellen? Inte jätte långt kapitel heller då Justin kommer fram i nästa.

                                                     
 

 


Tidigare inlägg