Killen tar tag i min arm och han drar iväg med mig och vi går sedan iväg mot en hydda som ligger bredvid. Han drar in mig i den och stänger sedan dörren om sig. I hyddan står det en säng i rummet och det står sedan några flaskor vatten på olika ställen på golvet. Det blir alldeles mörkt där inne när han trycker på en knapp. Någon sekund senare lämnar ett skrik mig då jag känner två fingrar som kommer in i mitt underliv under min slitna klänning. Jag gråter och skriker men kommer inte loss då han håller fast mig. ”käften!” skriker han och han tar ut och in sina fingrar snabbt. Det fortsätter så i någon minut tills dörren slår upp.
Jag sliter mina armar runt Coltons kropp och kastar hårt ner honom i golvet för att lämna ett slag i ansiktet på honom. ”Vad fan tror du att du håller på med!?” väser jag och håller fast hans händer så han inte ska komma loss. Colton är en kompis till Alfredo som kom sedan. Resten av mitt crew är i tältet och festar, dem fick åka ett annat plan eftersom jag ville få lugn och ro i planet. Jag kliver av Colton och sparkar till honom i sidan av kroppen som straff och springer sedan fram till Celeste som hon sagt hon heter, som har tårar i ögonen. Full är jag men jag drar ändå in henne i en kram för att trösta henne om att hon slipper honom. Våra steg rörs ut ur hyddan och bort till några buskar. Vi lägger oss ner på lite gräs som finns lite här och där konstigt nog. Det tar bara några sekunder innan jag märker att Celeste somnat och jag gör då detsamma.
Kriget intar och det är nu militärer runt i byn överallt. Solen gastar och det finns inte ett moln på himlen. Celeste har gömt sig i min famn och de obehagliga ljuden lämnar alla vapen runt omkring. Människor som bor i byn springer rundor som galningar för att ta sig därifrån. Några sekunder senare ser jag en pistol riktad mot mig och Celeste och jag skakar då på huvudet. ”jag är Justin Bieber och mig skjuter ni inte, den här tjejen här framför mig är med mig” säger jag åt honom och en nick lämnar han efter sig. ”gå in i din hydda Justin, du måste sticka här ifrån” mumlar han och jag gör som han säger fast jag drar med mig Celeste i handen. Stegen är snabba och strax efter slår jag upp dörren med foten och hör då ett högt tut som kommer utomhus. Kriget är redo att starta.
Jag skriker och sätter mig snabbt upp och möts av ett par blåa ögon för att pusta ut. ”det är möte nu i staden, dem tutade nyss” Celestes röst låter mjuk och hon drar sedan upp mig från marken med sin hand i min. ”vadå möte?” frågar jag med min hesa morgonröst. ”vi har möte varje söndag” svarar hon och vi springer ner mot några vita trappor och kommer ner till en liten stad med vita stenhus som är runt om ett stort torg men alla affärer är stängda runt omkring. Folk står redan på torget och när jag och Celeste kommer ner så vänder alla sina blickar mot mig precis som dem gjorde när jag kom. ”varför glor alla alltid på mig?” väser jag tyst till Celeste och vi stannar en bit ifrån allt folk. ”ditt hår, du har väldigt vackert hår på morgonen, och när du kom var det för att dina byxor sitter så jävlar långt ner” skrattar hon löst och hon drar sin hand genom mitt hår som står åt alla håll och kanter. ”ett, mitt hår ser alltid ut så på morgonen, två, det är snyggt med byxorna så långt ner och tre, du sa jävlar” ett smått flin syns på mina läppar när jag tänker på att jag lärt henne ett nytt ord. Celeste drar ner sin blick mot min hand som jag har lagt mellan benen som jag brukar göra och hon slår då bort min hand med ett skratt. ”konstigt alla kollade på dig” Celeste kan inte sluta skratta och jag drar då in henne i min famn och lutar hennes huvud mot min axel så det inte ska höras ända vägen till Kiruna som ligger uppe i norra Sverige. En man med en megafon ställer sig uppe på en fontän som dock inte har något vatten i sig. ”Vi har samlats idag för att be för både gud och för den underbara killen Justin som har rest hela vägen hit till byn för att kunna hjälpa oss, låt oss be” Skuldkänslorna dyker upp i mig och jag börjar då inse att jag kanske inte var så trevlig när jag hade min lilla konsert igår som Celeste sa åt mig om. Alla ber utom jag och Celeste. ”ska inte du be?” frågar jag men har fortfarande blicken rakt fram. I ögonvrån ser jag hur hon skakar på huvudet. ”jag är inte troende, alla andra är det” svarar hon lite tystare så inga andra ska lyssna på vårt samtal. ”hur kan du inte vara troende?” frågar jag och gör en liten grimas över min förvåning. Celestes långa ljusbruna hår lyser skarpt i solen och jag har bara lust att leka med det runt mina fingrar. Att stå här på torget och inte ha lusten över att äta frukost känns tråkig. ”hur mycket man än ber så händer inget, när ska du hem förresten?”. Jag fnyser till och sätter mina händer i fickorna. ”Jag ska hem när jag ska hem” mumlar jag bara och tänker på mitt underbara hus som jag längtar att få gå in till. ”hur är det hemma där du bor?” följdfrågor dyker upp framför mig och jag rycker på axlarna. ”skönt när man aldrig är törstig och hungrig som här, man får sova i en mjuk och härlig säng i ett stort fantastiskt hus där man kan laga mat och allt, det är inte lika varmt så jag skulle vilja säga att det är fantastiskt där hemma förutom när man tänker på alla paparazzi som springer efter mig hela dagarna vart jag än är”. Celeste har placerat sitt huvud på sned och hon masserar sakta sin nacke. ”ni måste ha det ganska så bra där borta, vad är paparazzi förresten?”. ”Paparazzi är folk som springer runt med kameror och dem placerar sedan bilderna i tidningar” hon slickar sig nätt runt läpparna och nickar sedan. ”jag har sett en kamera en gång men den är typ femtio år gammal” hon skrattar lite nätt och strax efter är mötet klart nere på det lilla torget. Nu när jag talat om hur det är hemma vill jag bara sätta mig på ett flyg hem just nu på sekunden. Min blick söker efter Scooter men jag ser honom inte någonstans så det slår mig att han kanske fortfarande sover i sin säng. ”jag måste gå nu Celeste men vi ses” mumlar jag och vänder sedan ryggen mot henne för att gå mot hyddan där jag slog ner Colton i natt. Direkt när jag öppnar dörren möter jag Scooters röd sprutande ögon, jag känner på mig att jag gjort något han inte tycker om. Dörren stänger jag efter mig och det tar inte långt tid innan han börjar att skrika på mig.
Justin bara gick iväg från mig så i smyg följde jag efter honom och står nu utanför hyddan men förvånar mig över att jag hör två röster som skriker. Den ena är Justin men den andra vet jag inte vem det är. ”Du kan ju fan inte misshandla folk Justin, han började ju blöda i hela facet!” När Scooter skriker misshandla så blir jag rädd för någon sekund men pustar sedan ut då jag kommer ihåg att Justin räddade mig igår från den fulla killen som drog in mig där från början. ”Han drog ju nästan ut hennes inälvor, Låt mig vara Scooter! Jag undrade fan bara när vi skulle åka hem och sedan klagar du på mig, skulle jag låtit honom fortsätta med Celeste!?” Justin skriker och en smäll hörs ifrån hyddan. ”Flyg går inte förrän om två dagar Justin, nu vill jag inte att du gör fler dumma grejer och vem är Celeste!”. en tystnad hörs och sedan hör jag hur Justin skriker. ”EN TJEJ VAD FAN TROR DU!” Dörren smälls upp och Justin hoppar ner för trapporna som leder upp till hyddan. För att han inte ska se mig gömmer jag mig bakom busken och hoppas på att han inte ser mig. Justin har nu ett par svarta byxor istället och ingen tröja sitter heller på hans överkropp, bara ett guldigt halsband som ligger runt halsen syns på överkroppen. Svetten rinner ner för hans panna när solen skiner skarpt mot honom. Ett par svarta glasögon som jag inte fattat vad dem är till för täcker hans ögon precis som dem gjorde på de andra männen igår när han kom med en bil. Justin kollar runt om sig och rycker på axlarna, sedan drar han upp något ur fickan. En ask och sedan något som är guldigt och litet. Han placerar något avlångt mellan läpparna och eld sätter han på den när han för den guldiga grejen mot den vita avlånga saken mellan hans läppar. Han andas in och rök kommer sedan ut ur hans mun. Jag blir så nyfiken så jag känner mig tvungen att ropa. ”Vad är det?” Justin vänder snabbt sitt huvud mot mitt håll och han höjer ögonbrynen när han får syn på mig sittandes bakom busken. Snabbt reser jag mig upp och går emot honom. ”smakar det något? Får jag smaka?” frågar jag glatt men han skakar på huvudet. ”detta är inte för småttingar” svarar han med ett litet flin men han tvekar sedan med ett ansiktsuttryck. ”vad gjorde du bakom busken Celeste?” Justin låter lurig i sin röst men han harklar sig sedan. ”jag är ingen liten småtting! Jag har varit vuxen sedan jag var tolv år, sedan så stack du bara och jag hann inte ens säga hejdå, och tänk så skulle du stuckit hem till Amerika och skitit i oss sedan” jag lägger armarna i kors och Justin börjar genast skratta, sedan skakar han ivrigt på huvudet men flinet på hans läppar finns fortfarande kvar. ”lilla gumman, du räknas inte som vuxen för än du är 21 och för övrigt så röker jag ibland då ingen ser mig”. Ordet röka har jag hört talas om förr eftersom varje gång det är någons födelsedag så firar dem vuxna det genom att röka cigarr men min pappa säger att det inte är något giftigt i men att man inte ska börja med rökning för än man är 18 år och kan klara sig på egen hand. ”Justin du är fan 19 år, inte 21?” frågar jag frågandes och han ser då lite besviken ut i sin blick. ”sluta säga fan” mumlar han och han kastar sedan cigarren på marken för att stampa på den. ”ditt fel, är det cigarr du röker? Den ser annorlunda ut” jag lägger huvudet på sned och pustar sedan ut av värmen. Min kropp blir brunare än vad den är när det är riktigt varmt ute och solen skiner. Känslan av att bada skulle vara riktig härlig om man kunde få uppleva den men mitt i Afrika finns det bara smutsiga åar och floder. ”det är ingen cigarr, cigarrer är för gamla gubbar, detta kallas för cigaretter” Justin lägger ner asken i byxorna igen och den guldiga grejen som jag kan kalla tändare. ”och vad är det gör glasögon du har på dig? Man ser väll inget när dem är mörka” Jag tar tag i dem svarta glasögonen av honom och placerar dem istället över mina ögon. Ett skratt lämnar Justins mun och han slingrar sina armar runt min kropp för att sedan vända mig om med ryggen mot honom och ansiktet mot solen. ”dem skyddar dina ögon från solen så du inte måste blunda när den lyser rakt i ansiktet på dig” Justin mumlar sina ord tyst i närheten av mitt öra. ”åh” viskar jag och kan kolla upp på solen utan att behöva bli bländad. När jag vänder mig om så kisar Justin med sina ögon eftersom jag har dem på mig. ”det kallas solbrillor, och du får dem av mig om du är snäll” Justin lämnar ett löst skratt och han kliar sig sedan i håret. ”det är ju dina. Vi i byn har lärt oss att tacka nej när andra erbjuder oss grejer eftersom det kostar pengar” svarar jag med en nöjd nick. ”jaha, så även om jag kan köpa flera miljoner brillor så får jag inte ge dig ett par menar du? Skitsnack, klart man får ge bort grejer” Justin låter till och med lite irriterad i rösten när han pratar med mig. Eftersom jag inte har något svar till honom och jag älskar brillorna så lägger jag mina armar runt hans kropp och kramar sedan om honom. ”tack så hemskt mycket” säger jag vänligt och mjukt. ”inget att säga tack för” svarar han och släpper sedan taget om mig. ”ska jag följa dig hem?” tvekar han och en nick lämnar jag efter mig innan vi går iväg mot tälten i en pinsam tystnad. I tältet finns varken Bree, Marcel eller Marielle. Jag blir genast lite rädd och orolig över att det har hänt dem något. Tänk så har vår diktatur kommit och fångat dem eller till och med mördat dem, inte för att jag tror det. Justin står utanför tältet och fingrar på sin apparat som han hade på deras fest igår. ”sluta leka med den där” säger jag och slår ut med händerna men han kollar inte på mig. Snabbt som ögat rycker jag tag i den och gömmer den bakom ryggen. ”Ge hit den!” Justin nästan skriker åt mig och försöker att ta den ifrån mina händer men retlig som jag är kastar jag in den i tältet på de mjuka filtarna och stänger sedan tältet snabbt innan Justin hinner reagera. ”Celeste” Justin andas högt och tungt som i en suck när han uttalar mitt namn. ”du får den där grejen om du hjälper mig att hitta mina föräldrar” svarar jag retligt och bestämt samtidigt som jag lägger mina armar i kors över bröstet bestämt. ”jag har inte tid för sånt, dem är säkert bara och gymmar eller något” Justin flaxar med sina händer som att det inte betyder någonting att dem är borta. ”Justin! För det första så har du hur mycket tid som helst, för det andra så vad fan är gymmar för något?” snabbt börjar jag bli lite irriterad men lugnar mig och kommer på att jag aldrig aldrig någonsin varit arg på någon person. ”skit samma” mumlar Justin och när han vänder sig om går han in i en längre kropp och han väser sedan ut ett AJ! Och hans händer slår han fort om sitt öga. Min blick söker upp på kroppen och ett leende dyker upp på mina läppar när jag ser att det är min pappa och att min mamma och syster står bakom honom. ”vad har ni varit?” frågar jag oroat. Men pappa svarar inte, utan istället får han en argare blick och han kollar ner på Justin som masserar sitt ena öga. ”vad har du varit!? Vi har letat precis överallt, under varenda sten men du dök aldrig upp!” Pappa nästan skriker åt mig och Justin kollar då upp på honom och backar sakta ifrån honom. En blink lämnar Justins andra öga mot mig och han vänder sig sedan om mot min fader. ”din dotter mötte jag på torget innan och hon ville bara fråga mig ett par frågor så jag följde med henne hit. Bra lögn Justin, tänker jag snabbt och nickar då åt min far Marcel. ”Så du menar då pojk att hon varit på torget hela natten?” pappa låter misstänksam och ena ögonbrynet har han höjt. Mamma kollar bekymrat bakom Marcel ifall det hade hänt något medan min syster tuggar på en banan. ”nej det kanske hon inte var utan hon undrade vart musiken kom ifrån i natt så hon smög in till mitt tält och fick då istället sova hos oss, självklart inte i min säng” Pappa kollar strängt mot mig och sedan på min mor. Vad ska han nu göra och säga?
______________________________________________________________________________________________
Som Celeste tänker, vad ska Marcel nu då göra?
